13 december 2011.
Nu har det snart gått två månader sen "du och jag" blev "vi", jag är så glad över att få vara din. När du och jag bara ligger där i din säng och myser, kollar på film eller vad som helst. Varje liten minut som jag har spenderat med dig har vart underbar, bara att få vara nära dig eller att få höra din röst, det gör mig så glad. När du kramar om mig, då är jag inget annat än lycklig. När du har stått bredvid mig och man inte kan undgå den riktigt stora längdskillnaden, haha. Jag mår så bra när jag får vara med dig, allt roligt du gör, alla gånger jag har skrattat åt dig när du gjort något knäppt, alla gångerna du har sagt att du älskar mig. Alla dom stunderna, det är stunder jag aldrig kommer glömma. Och jag kommer aldrig glömma dig, det spelar ingen roll ifall jag har blivit åttio år och dement, jag kommer minnas dig ändå. För du fann den där platsen i mitt hjärta, den där tomma platsen som väntade på att bli fylld. Du fyllde den platsen, och nu finns där ingen tom plats längre. Jag kan säga det tusen gånger om men jag kommer alltid mena det lika mycket, jag älskar dig.
